strukturlycka.blogg.se

Det måste gå att få till det!!

Jaaa jag veeeet...

..att man inte ska väga sej varje dag utan bara en gång i veckan, men det är ju såå tråkigt och långt emellan...speciellt så här i början...innan dom nya vanorna liksom går av sej själv...och tiden bara rinner iväg som vanligt. I början av ett sånt här projekt upptar det alla mina tankar, vare sej det gäller att sluta röka, gå ner i vikt, börja motionera eller spela gitarr eller what ever. Dessutom brukar det ju hända jättemycket var och varannan dag första veckan och det inspirerar och uppmuntrar i alla fall mej och visar att jag är på rätt väg. Klart man blir lite övernitisk och entusiastisk?? Var så trött på vågen i går att jag inte ens orkade skriva här hur trött jag var. Visserligen var det två hg ner men fortfarande långt kvar till den mystiska lördagsvikten, är ju den jag grubblar och retar upp mej så grymt på.
Försökte tänka lite logiskt sen när värsta förtrytelsen lagt sej. Tänkte att om jag faktiskt går ner ett eller två hg om dagen så blir det ju 7-14 hg i veckan och det vore ju hur bra som helst...såvida inte man  som förra veckan, helt plötsligt går upp ett av dom tappade kilona igen bara över natten, men det kan väl inte höra till vanligheterna, så vida man inte fuskat nåt hemskt? Efter den mycket mogna och sansade insikten roade jag mej med att bläddra i viktboken för att kolla rent allmänt hur jag ligger till jämfört med mej själv genom tiderna. Det var rätt okej, jag har inte pendlat så fruktansvärt mycket...eller njaaa...fast inte så fort i alla fall sen jag upptäckte LCHF <3 Mycket är förstås ett relativt ord men min referens ligger i att jag efter gallstensoperationen -93 enligt alla mina anteckningar gick upp nio kg en gång...på EN månad!!! Det du! Det visar på talang... XoD
Sen kollade jag också hur det egentligen hade gått då förra gången, då när jag startade den här bloggen. Det visade sej faktiskt att jag gick ner så mycket som 12.5 kg..fast det tog ett helt år..sen avstannade det och så småningom vände det uppåt igen. Det gick väl för sakta..och jag var inte tillräckligt seriös halva tiden så jag glömde väl helt enkelt bort att banta. Eller nåt. Tänk att jag var så tjock då?? Hur som helst var det rätt bra gjort med den viktnedgången med  tanke på hur lite strategi jag hade, och ännu bättre är att jag den här svängen tagit tag i vikten rätt långt innan jag nått upp till förra omgångens startvikt, den låg på 5.5 kg mer. Det gäller att hitta ljuspunkterna! :) Efter den insikten bet jag ihop, stoppade Isfolket i öronen, och tog en snabb och jobbig promenad på 40 minuter.
Nu har jag en god och en dålig nyhet. Börjar med den dåliga, för att vara lite pedagogisk och sluta  topp: Det är Fredag, nu blir det helg igen...  Den bra nyheten: I morse var jag nere på lördagsvikten igen.  Äntligen!!

Vilka är rädda för sanningen?

 
 
 Möttes i morse av den tragiska nyheten att den försvunna 17-åriga tjejen Lisa Holm nu hittats död och att tre personer sitter häktade som misstänkta. Strax efter i mitt facebookflöde fanns ett delat inlägg från Fria Tider att det var tre utlänningar som var häktade. Fria Tider känns inte särskillt seriösa eller trovärdiga men när jag läste på Expressens sida skrev dom faktiskt att det var " tre gästarbetare" som häktats. Reagerade på att nationaliteter  ofta inte skrivs  ut i "normala" media men sen kom nästa tanke: Varför inte sätta som standard att skriva det? Då skulle det visa sej om ena eller andra gruppen är överrepresenterad...VILKEN DET ÄN ÄR... och munnarna på dom som gapar högt i nån fråga som inte tål att sanningen kommer fram, skulle tystas helt per automatik. Dessutom skulle ingen av grupperingarna behöva dra fram gammalt skåpmat, extrema ovanliga händelser, halvsanningar eller rena lögner.  Sanningen talar för sej själv och det är bara den som inte har rent mjöl i påsen som har behov av att mörka den. Tänker jag...
Samma princip skulle egentligen kunna användas angående alla samhällsproblem så länge nyheterna rapporterar rent allmänt vad som händer och inte bara väljer ut att rapporter som gäller specifika grupper, vilket jag hoppas tror normala media gör. När man vet sanningen kan man rikta åtgärderna åt rätt håll i stället för att bara famla i blindo. Och nu pratar jag alltså om ändrade lagar och insatser från myndigheter och frivilligorganisationer och sånt, inte  fanatiska extremistgrupper och civilgarden. Måste poängtera det för folk har så många olika glasögon på sej när man uttrycker sin åsikt...sorgligt nog.
Jag undrar ofta i mitt stilla sinne vart den svenska ryggraden, arbetsmoralen och sunda förnuftet har tagit vägen? Hela världen skrattar åt oss och jag skäms över våra svenska styrande. Vilken värld lever dom i??? Tänker naturligtvis på idiotförslagen ang. Isis först och främst men även t ex på han VD:n för OK ...som ska få 50 miljoner i pension... och nån S-politiker motiverade det med att hon " inte vill att han ska behöva bli fattigpensionär". Hallåååå...är det nån hemma där i huvudet?? Eller som att statsministern Löven ev ska lägga lagförslag om att elever inte ska få ha mobilen under skollektioner...FÖR HAN HADE HÖRT FRÅN EN BRITTISK UNDERSÖKNING ATT DET FRÄMJAR SKOLARBETET!!!! Det hade jag personligen räknat ut för länge sen, men jag sitter ju inte i regeringen förstås. Usch och fy för all politisk korrekthet och feghet som kör Sverige i botten på alla plan.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/helsingborg/areej-bar-svenska-flaggan-som-sloja ( kan nog inte få till en länk hur jag än försöker, verkar det som..)
Det här jag försöker länka till gjorde mej glad och varm i hjärtat idag..och förstärkte en annan tanke jag fått ofta på sistone, nämligen den att om ryggradslösa, naiva, politiskt korrekta svenskar inte kommer till besinning snart i alla dessa superviktiga frågor, kommer dom nysvenskar som älskar vårt land och som värnar om demokrati, frihet och sanningen att börja protestera och debattera för allt som vi infödda svenskar borde ha gjort för länge sen. Det blir jättebra...men vi andra ska väl för sjutton kunna ryta ifrån och ta ansvar för samhället vi byggt upp och skryter över också, från barnuppfostran till åldringsvård och utrikespolitik. "En svensk tiger" betydde inte bara att vi teg.. :(

Ernst i fucking Toscana...

Igår var det premiär på tv:n av "Ernst i Toscana". Tror ingen älskar Ernst som jag men till min skeptiska förvåning hade jag inte minsta sug att se detta program och det kändes verkligen både konstigt och lite sorgligt.. "Sommartorpet" och "Jul med Ernst" är höjdpunkter i mitt liv sedan femton år tillbaka om jag inte minns fel..Funderar ofta på att köpa alla säsonger på dvd och sitta och njuta av gång på gång. Bli varm i magen och lycklig över stämningen och skönheten i allt. Inspireras och tröstas och bara älska Ernst och allt gammalt förgånget kärt och fint i mit liv som han förnyar och påminner mej om. Jag kan referera till frostbitna verandarutor och kärvar med röda äpplen  och krackelerade fernissade gamla korkmattor, även fast jag aldrig gjort en kärve  eller fernissat korkmattor i hela mitt liv, men det är väl själva känslan...och tänket... att man tar vad man har och bara liksom återupplivar gamla traditioner och minnen eller vad det är... ?
Nåväl..Facebook svämmade över av glädje att Ernst var i rutan igen så idag tog jag tjuren vid hornen och kollade programmet på tvPlay. Önskar att jag inte gjort det.. Jag mår dåligt och har en knut i magen. Känner mej sviken!!? Där går Ernst i sitt jäkla Toscana med sina jäkla vita tänder, förbaskade  bruna ben, snygga fötter och världens största plånbok och " mår så himla gött! " ja vem skulle inte göra det...och vilka har dom möjligheter han har att leva det livet? Det känns som ett hån. Ingen är mer förvånad än jag att jag känner så här. Avund och bitterhet och missunsamhet finns inte i mitt hjärta...på riktigt. Mest känner jag nog bara sorg nu faktiskt, den känslan är välbekant även om det var rätt länge sen sist nu. Förstår att ni tycker jag är jättekonstig nu, för det tycker jag ju själv också!!!  Är ju därför jag måste skriva av mej!
Det enda bekanta och begripliga i känslorna nu är att jag återigen får bekräftat att det jag känner, känner jag så himla in i nordens kopiöst mycket åt alla håll. För det mesta är det en bra egenskap men gånger som ju är det riktigt skitjobbigt. Coolt också att min magkänsla hade rätt: " Kolla inte på det där programmet"..
Klart kontrasten mellan Toscana med sina olivlundar  och barfotaErnst målandes akvareller och porslin kontra mej i Valbo med gråa långkalsonger och puttrande pölsagryta på spisen blev i kraftigaste laget men ändå..?
 
Dont walk alone into your mind...it's a bad neighboorhood.