20110216
På fredag åker jag, om gud vill och skinnbyxorna håller, till Jönköping med buss. Blixtsnabba 6,5 timmar tar det! Det krävs en veckas semester för att jag ska tillryggalägga de milen.
Köpte en bag för ändamålet för nån månad sen eftersom min gratisbonus-resväska från Cellbes nu dragit sin sista suck. Den bagen hade jag två dagar sen var den borta! Så också dottern! Vid senare kontakt svor hon, älskade dramatik-fabriken min, "vid allt som är heligt" att hon inte tagit väskan. Och jag tror henne alltid! Borta är och förblir min Jönköpingsbag iaf...
Köpte annan liten gullig resväska på samma second hand-ställe idag, svart och röd med hjul och draghandtag. Lite liten men å andra sidan avskyr jag att bubba på fläsk-väskor så det blir nog bra. Det värsta är att jag ska ta med mej rätt stora grejer som ½kg kok-kaffe som jag fyndat för femton kronor. Och då måste jag även ta med mej en kaffepanna som också fyndades idag på second handen. Lite skrymmande men billigt kaffe är aldrig fel. Och kok-kaffe är en svensk kulturskatt jag gärna sprider med glatt hjärta. Mmmmmm...
Kaffe är flytande kärlek och nåt jag aldrig vill sluta med. Min älskade farmor lärde mej dricka kaffe när jag var bara ett år, typ. En gång för ca 15 år sen slutade jag med kaffe ett par veckor. Varför har jag glömt men gode gud så sjuk jag blev. Ett dygn efter sista kaffeslurken låg jag i soffan och grät och kved av ledvärk och huvudvärk som inte var av denna världen. Dessutom mådde jag illa så jag hade kunnat kräkas men med tanke på att mitt stackars huvud säkert hade spruckit då så avstod jag. Oj oj oj så dåligt jag mådde. Barnen minns det tydligt fortfarande efter alla dessa år! En hel vecka kändes det i kroppen som jag blivit överkörd av tåget. Jag höll uppe med kaffet i tre veckor och det orsakade oro överallt. T om min dåvarande pastorsfru trodde jag antydde att det var syndigt att dricka kaffe och frågade om jag menade att alla måste sluta och till sist när min söta son då ca sex år, med tårar i ögonen och darrande underläpp sa att jag inte var "samma gamla mamma längre" då började jag med kaffet igen. A-a på jobbet har hållt uppe typ tre dar nu och hon säger att hon luktar så annorlunda. Det vill man ju inte heller!
Nu har jag ju förstört överasknings-momentet för M men jag ville dela denna stora händelse med världen ;o)
Puss och bless
Carola
På fredag åker jag, om gud vill och skinnbyxorna håller, till Jönköping med buss. Blixtsnabba 6,5 timmar tar det! Det krävs en veckas semester för att jag ska tillryggalägga de milen.
Köpte en bag för ändamålet för nån månad sen eftersom min gratisbonus-resväska från Cellbes nu dragit sin sista suck. Den bagen hade jag två dagar sen var den borta! Så också dottern! Vid senare kontakt svor hon, älskade dramatik-fabriken min, "vid allt som är heligt" att hon inte tagit väskan. Och jag tror henne alltid! Borta är och förblir min Jönköpingsbag iaf...
Köpte annan liten gullig resväska på samma second hand-ställe idag, svart och röd med hjul och draghandtag. Lite liten men å andra sidan avskyr jag att bubba på fläsk-väskor så det blir nog bra. Det värsta är att jag ska ta med mej rätt stora grejer som ½kg kok-kaffe som jag fyndat för femton kronor. Och då måste jag även ta med mej en kaffepanna som också fyndades idag på second handen. Lite skrymmande men billigt kaffe är aldrig fel. Och kok-kaffe är en svensk kulturskatt jag gärna sprider med glatt hjärta. Mmmmmm...
Kaffe är flytande kärlek och nåt jag aldrig vill sluta med. Min älskade farmor lärde mej dricka kaffe när jag var bara ett år, typ. En gång för ca 15 år sen slutade jag med kaffe ett par veckor. Varför har jag glömt men gode gud så sjuk jag blev. Ett dygn efter sista kaffeslurken låg jag i soffan och grät och kved av ledvärk och huvudvärk som inte var av denna världen. Dessutom mådde jag illa så jag hade kunnat kräkas men med tanke på att mitt stackars huvud säkert hade spruckit då så avstod jag. Oj oj oj så dåligt jag mådde. Barnen minns det tydligt fortfarande efter alla dessa år! En hel vecka kändes det i kroppen som jag blivit överkörd av tåget. Jag höll uppe med kaffet i tre veckor och det orsakade oro överallt. T om min dåvarande pastorsfru trodde jag antydde att det var syndigt att dricka kaffe och frågade om jag menade att alla måste sluta och till sist när min söta son då ca sex år, med tårar i ögonen och darrande underläpp sa att jag inte var "samma gamla mamma längre" då började jag med kaffet igen. A-a på jobbet har hållt uppe typ tre dar nu och hon säger att hon luktar så annorlunda. Det vill man ju inte heller!
Nu har jag ju förstört överasknings-momentet för M men jag ville dela denna stora händelse med världen ;o)
Puss och bless
Carola