strukturlycka.blogg.se

Det måste gå att få till det!!

Hönshjärna

Jaa...Vi ÄR  många som är helt förvirrade och ofta dumma som spån..vi medelålders yrkesarbetande kvinnor som slitit med familj och jobb och allt vad vi strävat och uslats med i x antal år. För man BLIR så av att ha så många bollar i luften samtidigt och ge så mycket av sej själv till alla i så många år. Med risk för att dra alla över en kam men det är mamman i familjen som är mest inblandad i allt, som tar mest ansvar (inte minst känslomässigt) och jobbar mest hela tiden. Alla dom där små grejerna som inte räknas som jobb. Alla små grejer som får livet att flyta. Som gör vardagslivet lite mysigare och varmare. Slänger ihop en sockerkaka. Klipper håret på alla i familjen. Pillar ut stickor, plåstrar och tröstar.Borstar hunden. Köper kläder och skor. Är smakråd ang. slipsar. Torkar av rumsbordet. Håller reda på svärmors födelsedag och fixar presenter, inte minst till alla barnkalas. Ordnar matsäck till utflykter. Hjälper till med läxor. Pratar med fröken på skolan.Vattnar blommorna. Tar bort ur slasken och torkar av spisen. Dammsuger soffan. Fixar fredagsmys. Tjatar på ungarna att byta kläder. Hjälper sjuka gamla släktingar. Miljoooner små saker..och jobbar...varje dag! Karlar må skämta nedlåtande och ruska på huvudet och tonåringar sucka och himla med ögonen åt snurriga mamma, men dom fattar inte! Och dom kan aldrig förstå den helt underbara känslan av gemenskap och samhörighet vi får av att prata med likasinnade illa tilltygade.. eller bara slitna.. systrar i livet..det där när man skrattar igenkännande tillsammans så man nästan kissar på sej över hur otroligt bortkopplade våra stackars hjärnor kan vara. Vi som var så smarta och normala en gång i tiden? Man har liksom kopplat på autopiloten och det blir lite fel.
Som igårkväll när jag skulle till jobbet. Blev tvungen att byta telefon för det går inte att ladda den jag brukar använda längre. Sen skulle jag ställa in tid och datum på den nya. Kollade på ytterligare en annan telefon vad klockan var..för alla mina väggklockor går lite före så jag inte ska bli så sen jämt. "Hemmatelefonen" visade 22.19. Knappade in det utan att blinka men tänkte att bäst jag kollar minutrarna med fröken Ur så det blir riktigt rätt. Hon sa 21.23. Så klart klockan inte var närmare halv elva, jag börjar ju jobba tio!!  Såna petitesser bryr sej min hjärna inte om tydligen! Sen när jag kom ut till bilen krånglade nyckeln..tills jag upptäckte att jag stod och försökte låsa upp bilen bredvid min!! Visserligen har jag sovit dåligt en period och i går i synnerhet, OCH grannbilen är lika liten och grå som min men hallååååååå??I morse när kollegan kom och bytte av mej skulle hon sätta på tv:n åt tanten..och ställer sej och trycker på fjärrkontrollen OCH SIKTAR PÅ TANTEN i stället för på tv.n!!! Och då berättade jag om mina kvälls-eskapader också.Vi höll på att skratta ihäl oss åt varandra!!
Där och då var jag, kollegan och tanten älskade systrar i själen. Känslan av förståelse, ömhet och samhörighet på jorden var total. Som jag upplevt så många gånger förr  i liknande situationer. Det måste vara ett extra tillbehör vi tjejer fått att kunna skratta åt galenskaperna...
Puss och kram på er älskade kvinnor och vardagshjältinnor  som känner igen er. Ni som inte gör det kan jag bara beklaga. Kram på er med. Ni kanske kommer ni också.... <3
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: