strukturlycka.blogg.se

Det måste gå att få till det!!

Dagens oanade projekt

Sitter här igen och fascineras av hur mina dagar utvecklas, jag vet verkligen aldrig i förväg var jag hamnar i tankarna. Hittade en liten klädkatalog i en veckotidning i morse Och bara måste beställa två jättecoola Caroliga toppar därifrån så jag googlade fram katalogen på nätet. Säger då bara det.... Rätt dyra grejer tycker jag..och utbudet?? Förutom dom två stencoola topparna var det värre tantkläder och grejer än från Westgöta Textil. Sida upp och sida ner..massor!!..med olika tå och knäskydd och grå tantperuker och hårnät. Skosidan bestod av femtio olika modeller av...filttofflor! Normala typ thaitrosor..miditrosor...vad heter det nuförtiden???..fanns det..men dom kallades (håll i er nu!!) JAZZBYXOR!! Eller är det den nyaste nya benämningen på vanliga trosor som jag bara inte hunnit snappa upp än? Får vara lite försiktig med hur mycket och brutalt jag skrattar åt det kanske?  Fotomodellerna däremot var unga och snygga! Måste väl ändå vara ett riktigt lågvattenmärke för dom att anlitas till den katalogen? Nåväl...på nåt sätt måste min hjärna ha triggats igång av alla tantgrejer för jag blev helt besatt av att skaffa mamelucker med spetsar, ni vet såna där man ser i gamla westernfilmer eller för all del i andra gamla filmer också? Såna hade dom minsann inte i katalogen?!! Nu har jag suttit här och googlat som en galning och hittade några ställen som sålde mamelucker till slut men kom ändå fram till att jag vill försöka sy dom själv, trots att klädsömnad är det enda jag är sämre än paketinslagning på... Tänkte hitta ett par mjukisbrallor att skapa mönster efter. Det här blir intressant. Did absolut inte see this comming när jag klev upp i morse... 
I och för sej har jag nog känt behovet av mormorsmamelucker ända sen i somras under den där fruktansvärda värmeböljan som varade flera veckor när jag jobbade som värst och sprang på promenad med rullstolar ungefär tre timmar varje dag. Pust!! Mina bästa vänner hela sommaren var två linnesärkar som var lite väl korta att bocka sej i, men jag tycker faktiskt att vid min ansenliga ålder och med mina tjocka ben och helt ospännande svarta bomullstrosor gör väl inte det nåt, men det verkade bara vara jag som tyckte det, så.. Well, mamelucker torde väl lösa det problemet? :)
 

Mellandagarsklåda

Kändes helt underbart och superlyxigt i morse att kliva upp kl sex på morgonen och dricka kaffe med älsk, UTAN att behöva packa matsäck och grejer för 14-timmars jobbpass och/eller samtidigt försöka fokusera på att riva av lite jul och femtioårs-kalas mellan jobbsvängarna. Säger bara puuuh..nu är gjort, bara (?) en ungefär likadan sväng kvar med nyår... Håll i hatten och FO-KU-SE-RA ba'. Klagar verkligen inte, fattar inte att det gått så lätt och varit så roligt mitt i allt..med min HSP och nytt jobb och hela tjottaballongen. Såå lycklig och tacksam!! 
Var verkligen tröttmössa när klockan ringde i morse...visste inte var jag var eller vilken dag det var eller vad jag skulle upp och göra?. Det var skönt att komma hem efter mastodont-juljobbandet i sent i går kväll och älsk var glad att se mej så det blev lite sent innan vi stängde butiken, typ halv två...
Sååå...med det sagt tänkte jag slumra vidare lite när älsk dragit till jobbet men det gick ju inte!! Huvudet var fullt av grejer jag ville/behöver ta tag i,  och det som hägrade mest nu var att börja röja i ...verkstan!!!???? Är det verkligen läge för det?? Nu???? Fattar ingenting men om det är nåt jag försöker lära mej sen ett halvår tillbaka, då när jag till min stora glädje..och förvåning (!!!) upptäckte att även jag min Brutus, faktiskt HAR en magkänsla, så är det att man inte behöver förstå allt man känner jämt. Eller ens nångång?? Det man...jag.. känner, brukar vara rätt, även fast det verkar helt sjukt när man tänker logiskt med hjärnan.
Laddar väl en mugg kaffe och går ner i källaren och kollar lite då, så får vi se vad som händer..... :)
Ungefär så här ser det ut i verkstan... ;)
 
 

Jo da...

mycket riktigt, det räckte med en blick på nya katten i onsdags så kom tårarna. Ceasar var mycket finare och ståtligare än den här katten, fast nykatten var mycket större, stadiga 8,7kg, men han var mycket blekare och hade inte alls samma värdiga utstrålning. Samtidigt var han ändå lik Ceasar, röd och stor, med yvig svans, lite aristokratiskt böjd nos och kraftig haka som typ en finne med  underbett. Jag är fjantigt svag för kraftigt brytande finnar med underbett. Som han i Krauta-reklamen: "Ja hete Jharmåååååhh" och Jarmo ska porra i sällarän... :) Katten pratade jag om ja.... Det var skitjobbigt att träffa honom, och mitt i allt ringde bonusmamma och skulle prata om en faktura på en kvarts gris jag fått i födelsedagspresent, och skulle ha mitt kontonummer och grejer. Två gånger! Det kanske var tur för jag kom av mej lite i grinandet ..där jag gömde mej bland en massa ytterkläder i en typ Walk in-tambur. Det där med första intrycket av mej blev nog intressant men det kan inte hjälpas. Underbara älsk tog allt med fattning och låtsades som allt var normalt. Vilken tur att jag kom på att det nog skulle bli så här så jag kunde förbereda honom på det!! Sen talade jag ju  om för folket där att katten var väldigt lik den vi mistade för nån vecka sen så dom fattade nog...
Nu är kissen installerad och omdöpt. Beppe..vad är det för namn på ett lodjur? Nu heter han efter mycket förhandlande och lirkande Simba. Jag tyckte faktiskt inte Gotlieb var ett seriöst alternativ!! Mycket kan jag böja mej för men aldrig att döpa nåt till Gotlieb!!
Simba har funnit sej mycket väl tillrätta och är nog lite kär i Linus, som tyvärr är måttligt road av detta pratande och nosande hela tiden. Han ville inte ens bli slickad på kinderna idag. Kanske han gillade dasken han fick i baken sen av jättetassen  bättre? Ska bli intressant detta! :)
 
I alla fall så växer Simba i mitt hjärta och estetiska sinne mer och mer för varje minut. Han är riktigt snygg, Ceasar var ett lejon men Simba är ett lodjur  och det är inte kattskit. Nu har jag tagit bort tovorna (stolt) och satt på honom ett nithalsband att vänja sej vid, för att vi ska kunna valla honom runt gården nån gång innan han får gå ut själv. Han är riktigt riktigt fin och det är fantastiskt, för att inte säga helt otroligt, att han kom till oss precis när vi behövde honom <3