mycket riktigt, det räckte med en blick på nya katten i onsdags så kom tårarna. Ceasar var mycket finare och ståtligare än den här katten, fast nykatten var mycket större, stadiga 8,7kg, men han var mycket blekare och hade inte alls samma värdiga utstrålning. Samtidigt var han ändå lik Ceasar, röd och stor, med yvig svans, lite aristokratiskt böjd nos och kraftig haka som typ en finne med underbett. Jag är fjantigt svag för kraftigt brytande finnar med underbett. Som han i Krauta-reklamen: "Ja hete Jharmåååååhh" och Jarmo ska porra i sällarän... :) Katten pratade jag om ja.... Det var skitjobbigt att träffa honom, och mitt i allt ringde bonusmamma och skulle prata om en faktura på en kvarts gris jag fått i födelsedagspresent, och skulle ha mitt kontonummer och grejer. Två gånger! Det kanske var tur för jag kom av mej lite i grinandet ..där jag gömde mej bland en massa ytterkläder i en typ Walk in-tambur. Det där med första intrycket av mej blev nog intressant men det kan inte hjälpas. Underbara älsk tog allt med fattning och låtsades som allt var normalt. Vilken tur att jag kom på att det nog skulle bli så här så jag kunde förbereda honom på det!! Sen talade jag ju om för folket där att katten var väldigt lik den vi mistade för nån vecka sen så dom fattade nog...
Nu är kissen installerad och omdöpt. Beppe..vad är det för namn på ett lodjur? Nu heter han efter mycket förhandlande och lirkande Simba. Jag tyckte faktiskt inte Gotlieb var ett seriöst alternativ!! Mycket kan jag böja mej för men aldrig att döpa nåt till Gotlieb!!
Simba har funnit sej mycket väl tillrätta och är nog lite kär i Linus, som tyvärr är måttligt road av detta pratande och nosande hela tiden. Han ville inte ens bli slickad på kinderna idag. Kanske han gillade dasken han fick i baken sen av jättetassen bättre? Ska bli intressant detta! :)
I alla fall så växer Simba i mitt hjärta och estetiska sinne mer och mer för varje minut. Han är riktigt snygg, Ceasar var ett lejon men Simba är ett lodjur och det är inte kattskit. Nu har jag tagit bort tovorna (stolt) och satt på honom ett nithalsband att vänja sej vid, för att vi ska kunna valla honom runt gården nån gång innan han får gå ut själv. Han är riktigt riktigt fin och det är fantastiskt, för att inte säga helt otroligt, att han kom till oss precis när vi behövde honom <3
