Ska det nånsin bli roligt att fira jul??? det har inte varit kul sen 60-talet...då när mamma och pappa fortfarande levde tillsammans och farmor..tror jag det var..kom utklädd till tomte och lillebrorsan blev livrädd när det bankade på dörren. Jag avslöjade farmor på händerna så hon till slut erkände långt efteråt att det var hon...men det var då inga snälla barn hon varit till som genomskådade henne så, minns jag att hon helt frustrerat klämde i med!! :)
Sen blev det skilsmässa mellan mamma och pappa. Mamma och vi ungar bodde hos mormor, och det var inte roligt, om man säger så... Jularna var säkert inte lättare. Det enda jag minns av dom är att jag spillde glögg på julduken med tomtar som mormor broderat på flera år, och nu var den äntligen färdig. Nystruket och fin. Säkert en kvart Fick hon njuta av det!!! Pappa åkte vi väl till när han träffat sin nya kvinna och fått bonusbarn. Från jularna där minns jag bara att det skulle doppas i grytan, nåt som var helt okänt för oss. Jätteäckligt! En gång var sillen nynerhackad i lagen och smakade bara rå sill, det måste väl ha varit jul då! I övrigt var det väl som vanligt där..att pappa jobbade så mycket som möjligt och att bonusmamma suckade och led martyrdöden över det hela tiden. När pappa väl var hemma och det var helgkväll såg hon ännu ängsligare ut. Ner med rullgardinerna fort och släcka det mesta av lyset så det inte skulle komma några "fyllhundar" sen smög hon omkring och tittade ängsligt och menande på oss att mer fest och senare än så här skulle det ogärna få bli. Frid över hennes minne men ängslig och en riktig partypooper var hon allt, lilla gumman.
Mormor flyttade så småningom till en liten lägenhet...Cell nummer tio, som hon sa, med inte ens antydan till försök att dölja bitterheten. Mamma hade träffat en ny man som flyttade in med oss men det får bli ett helt kapitel för sej. Han var aldrig nåt pappa-ämne, så mycket kan jag säga...
Åter till jularna. Mormor och morfar var också frånskilda sedan många år och mamma var enda barnet. Vi flängde som skottspolar mellan mormor, morfar, morfars systrar, nya mannens föräldrar och pappa. Det var vattentäta skott mellan dom olika grupperna...inga kompatibla komponenter nånstans liksom. Ingenstans samlades släkt och familj. Hos morfar och hans fru kände vi alltid att allt var på nåder och att det drog så smärtsamt i snåltarmen när vi fick julklappar. Pappa och mormor gav oss pengar och det kändes som dom tävlade sinsemellan. Det hade varit mysigt med ett gulligt paket nån gång...
Hos farmor var det jul och mys på riktigt i alla fall. Vare sej det var jul eller inte nästan. Där var vi ett gäng som hörde ihop, hennes tre pojkar med fruar..helt oskilda Faktiskt..utom pappa då..och vi två ungar och vår enda kusin. Älskade farmor donade och stökade och passade upp med svällande, varmt och stolt hjärta. Gud så jag älskar min farmor, hon var det enda riktiga och sanna och sunda och trygga i mitt liv.
Farmor gick bort i samma veva som jag fick barn och bildade en egen liten familj med Goa svärföräldrar och allt Och i och med att vi fått barn kändes det som jag fått mandat att sluta flänga till alla och jag övertog farmors roll att samla släkten. Jag tror jag gjorde det med den äran fast det gällde ju så klart att hålla isär mormor och morfar men resten gick bra ihop!! Det var nog faktiskt några bra år där...förutom att jag som passionerad Livets Ordare grusade maskineriet rejält genom tomtevägran och allt sånt. Hmmmm..det var nog lite jobbigt ändå..?
Jaja...för att göra en lång historia lite kortare följde båda brorsan och jag traditionen att skilja oss. Brorsan hade inga ungar men mina små gryn fick hoppa in i flänga runt till alla-stuket dom också och på den vägen är det. Sen att vi hamnade i Uppsala långt bort från alla nära och kära, ungarna och jag, stoppade effektivt allt släktsammlande hos oss. Några år har jag dragit ihop resterna av oss i farmors gamla hus i alla fall och det har varit riktiga höjdpunkter helt i farmors anda <3
Nu sitter jag här i juletid igen med nytt boende och nytt förhållande. Vet och känner inte ett dugg var nån av alla våra miljoner grejer ska vara och nya kärleken har inga skrupler alls att bara låta julen glida oförmärkt förbi förutom ett besök hos brodern på julafton, och att kärleken fyller femtio på annandagen är då inget han vill fira. Han hotar att åka till stugan i urskogen. Jag står inför nytt jobb och vet inte alls om jag blir ledig nåt i jul så det känns rätt omöjligt att planera nåt och sonen kan ändå aldrig hälsa på mej här hemma pga kattallergi. Jag behöver gammalt hemvant och tryggt, inte allt det här okända och massor av grejer som inte hör hemma nånstans hemma hos en man som jul och umgängesstrejkar...
Ska jag kämpa och försöka hitta farmor i mej igen... på nåt vis ...ensam...eller bara ge upp försöken att få det att bli bra jular nån gång igen här i livet???
grubbleri , grubbleraaa Hurraaaa....
gamla bilder från någorlunda lyckade hörn och stunder..
