man blir trött av att gråta en hel dag. ögonen känns som grusiga sår och jag har plufsiga påsar både över och under. Försökte gråta utan ljud och bara låta tårarna rinna över och låtsas som ingenting ändå sen när L kommit hem från jobbet, han har så svårt att hantera ledsna känslor hos andra och hade fullt upp med att hålla ihop sej själv, mend när jag gick på toa brast det och jag snyftade och hulkade som ett barn. L kom efter en stund och stod där och höll om mej, tycker han klarade det bra.
Bara ögonen var trötta, hjärnan gick på högvarv, det var svårt att sova, och L låg helt som förstelnad med iskalla händer där bredvid mej. Jag tänkte att blodet gjorde väl vad det kunde för att skydda hans stackars hjärta. Jag lade armarna om honom och iskylan släppte lite och så småningom somnade vi i alla fall.
Min första tanke när jag vaknade i morse var att Cesar ligger ute på altanen och ser ut som han sover i kattburen men jag måste ta hand om honom på nåt sätt, vill inte att han ska bli blöt och ful av nattfrosten innan vi kan begrava honom. Nu ska jag ta in honom och linda in honom i en fin och mjuk sjal. Jag har inte gråtit än idag men bara tanken på att se Cesar så där kväver mej nästan...
Älskade Cesar... Det gör så ONT!!