strukturlycka.blogg.se

Det måste gå att få till det!!

Känsloresistans...

Detta adventpyntande, alltså...det sitter lika gräsligt långt inne som när jag tänker att jag ska ta en promenad. Hela själen liksom ormar sej i vånda och jag tänker på det precis hela tiden och gör allt och inget bara för att slarva bort tiden så jag slipper..
Igår var det helt jättehemskt att heta och vara Carola i dessa akuta andventstider..nyinflyttad i ännu  "icke-mitt" hus med ny sambo (om än gammalgammal vän) och med mina tre, fyra kartonger julgrejer, hans två, tre kartonger julgrejer, PLUS "husets" alla julgrejer, alltså överblivet, lämnat, glömt  av utflyttade eller  avlidna människor.. två, tre, kanske fyra fruktansvärt stökiga och blandade kartonger och på köpet är ju jag som jag är. Ser möjligheter till nya användningsområden för allt. Ser vad som skulle kunna säljas. Eller göras om. Eller ges bort.  Kan ju inte bara slänga nåt. OM nåt slängs ska det sorteras! Det tar tiiiiiid..och kraaaaaaaaaaaaft!
Sen har jag inte förlikat mej med färgerna här hemma eller!! Eller snarare bristen på alla färger utom mörknad furu, imiterad ny furu, beige, brunt, vitt och körsbärsbrunrött överallt. Jag mår nästan illa ..och aversionen bara ökar.. :(
"Jättehemskt" alltså..Tänkte skriva "Fruktansvärt" att heta och vara Carola..." men har bestämt mej för att försöka att inte överdriva och maxa allt hela tiden...att motarbeta den här trenden att trycka på mer och mer i språket fast det inte ens är särskillt stora saker det gäller. Tycker det har gått en väldig inflation i alla ord och känslor i samhället. Som på Facebook. Man skriver hjärtan och duttifnuttar överallt och till nästan okända människor och taggar man nån bekant man varit med står det ofta att man varit med "finaste" och "bästa" den och den. Hur många finaste och bästa kan man ha?
Det finns så mycket bludder och information och mängder av saker som ska ge känslointryck överallt så man måste väl överdriva för att  för att folk ska fatta att man känner nåt över huvud taget?  Det är riktigt läskigt hur blase man faktiskt blir på allt när man hör och ser så mycket hela tiden, jag menar..hur mycket och hur fantastiskt och helt otroligt och anorlunda måste det inte vara på filmsnutten på FB eller Youtube för att man ens ska bemöda sej att titta klart? I alla fall har det blivit så för mej... Tragiskt och skrämmande är bara förnamnet. Känsloresistans. Man blir så van så man måste få mer och mer för att få samma effekt. Vet inte om ordet Känsloresistans finns ens men sanna mina ord, snart kommer det fenomenet att debatteras stötas och blötas lika mycket som sockret. Då ska jag absolut inte le men däremot nicka och fascineras och förfasas över att jag såg det komma före alla andra...
Taggar: känsloresistans;
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: