Vet inte om det räknas som 50-årskris (fyller om tre månader) men jag har på sista tiden blivit väldigt medveten om att jag håller på att bli gammal. Samtidigt som jag fortfarande inte ens hittat mej själv eller min plats i livet och känner mej väldigt liten och vilsen. Dom två känslorna krockar verkligen i huvudet.
Det här med att bli äldre..det är sannerligen en både skrämmande, fascinerande, spännande och väldigt ödmjukande upplevelse. Bara detta med vallningarna jag upplevde för första gången för tre veckor sedan. Fattar ju att jag bara är en klimakteriekärring i mängden när jag pratar och skriver om det men för MEJ är det nått helt nytt och okänt och lite intressant och spännande. Helt i klass med att få bröst och mens och att vara gravid första gången..nåt man aldrig varit med om förr och inte känner igen fast det händer i den egna kroppen. JAG har inte vuxin in i rollen som klimakteriekärring än..känns helt overkligt! Nu är jag dock inte lika orolig längre att det hela tiden ska kännas som veckan före mens när man är irriterad, hungrig och stånkig och så TRÖTT jämt..och extra tjock. Mensen kom inte nu sist men det där jobbiga gick över och nu blir det bara lite varmt rätt som det är, men hur skulle jag kunnat veta det? Klart jag blev nervös..vem vill vara en pms-häxa flera år???
Ödmjukande är det att märka att man inte orkar lika mycket som förr..att man är klumpigare, har sämre balans (som om jag nånsin har varit smidig eller haft bra balans?????!!) och ser så galet glist. Först får man vara närsynt och halvblind hela livet sen ska man plötsligt bli långsynt och få för korta armar också! Har jag linser måste jag ha läsglasögon och har jag glasögon och inte linser måste jag titta utanför brillorna för att kunna se grejer på nära håll. Ser ju helt sjukt ut när man t ex står i affären och glor OVANFÖR brillorna när man läser en innehållsförteckning. Vet ju själv hur kocko jag tyckte folk såg ut som gjorde så.. Det värsta är nog nästan att det där att glo ovanför brillorna har blivit en vana..som tics..så jag gör så även om jag har linserna på. Hjälper ju inte ett dugg ser bara helt sjukt ut! *suck*
Andra grejer jag tycker är jobbigt är faktiskt att ansiktet börjat hänga störande mycket både här och där bara senaste halvåret..upptäckte förra veckan när jag tänkte sminka mej lite ljusare att mitt svarta smink faktiskt kamouflerar hängande ögonlock så det blir inte tal om annat än svart. Icke!!
Och Kuddvecken!! Som jag förr hade bara en stund på morgonen sitter numera i hela halva dan!
Märker också så tydligt en läskig...eller sund (?) tendens att bry mej mindre och mindre om sånt som förr kändes viktigt. Kanske iofs är en mognadssak detta att det känns viktigare att t ex kunna läsa och stå där på willys och glana ovanför brillorna än att se bra och normal ut men inte se vad det står på burkarna..
Tyckte ändå måttet var rågat när jag tänkte köpa en elgitarr idag på rusta och kassörskan tog för givet att den var till nån annan....*hrmpfhh*
Mycket navelskådning blir det men som sagt..jag tycker det är spännande att studera livet, folk och mej själv. Och jag tänker att så länge man märker att man ändras och försöker hitta lösningar på nya problem så är man inte helt halvdöd ändå...