Igår var det premiär på tv:n av "Ernst i Toscana". Tror ingen älskar Ernst som jag men till min skeptiska förvåning hade jag inte minsta sug att se detta program och det kändes verkligen både konstigt och lite sorgligt.. "Sommartorpet" och "Jul med Ernst" är höjdpunkter i mitt liv sedan femton år tillbaka om jag inte minns fel..Funderar ofta på att köpa alla säsonger på dvd och sitta och njuta av gång på gång. Bli varm i magen och lycklig över stämningen och skönheten i allt. Inspireras och tröstas och bara älska Ernst och allt gammalt förgånget kärt och fint i mit liv som han förnyar och påminner mej om. Jag kan referera till frostbitna verandarutor och kärvar med röda äpplen och krackelerade fernissade gamla korkmattor, även fast jag aldrig gjort en kärve eller fernissat korkmattor i hela mitt liv, men det är väl själva känslan...och tänket... att man tar vad man har och bara liksom återupplivar gamla traditioner och minnen eller vad det är... ?
Nåväl..Facebook svämmade över av glädje att Ernst var i rutan igen så idag tog jag tjuren vid hornen och kollade programmet på tvPlay. Önskar att jag inte gjort det.. Jag mår dåligt och har en knut i magen. Känner mej sviken!!? Där går Ernst i sitt jäkla Toscana med sina jäkla vita tänder, förbaskade bruna ben, snygga fötter och världens största plånbok och " mår så himla gött! " ja vem skulle inte göra det...och vilka har dom möjligheter han har att leva det livet? Det känns som ett hån. Ingen är mer förvånad än jag att jag känner så här. Avund och bitterhet och missunsamhet finns inte i mitt hjärta...på riktigt. Mest känner jag nog bara sorg nu faktiskt, den känslan är välbekant även om det var rätt länge sen sist nu. Förstår att ni tycker jag är jättekonstig nu, för det tycker jag ju själv också!!! Är ju därför jag måste skriva av mej!
Det enda bekanta och begripliga i känslorna nu är att jag återigen får bekräftat att det jag känner, känner jag så himla in i nordens kopiöst mycket åt alla håll. För det mesta är det en bra egenskap men gånger som ju är det riktigt skitjobbigt. Coolt också att min magkänsla hade rätt: " Kolla inte på det där programmet"..
Klart kontrasten mellan Toscana med sina olivlundar och barfotaErnst målandes akvareller och porslin kontra mej i Valbo med gråa långkalsonger och puttrande pölsagryta på spisen blev i kraftigaste laget men ändå..?
Dont walk alone into your mind...it's a bad neighboorhood.